top of page

Välkommen att höra av dig till mig!

Är du intresserad av att komma i kontakt med mig? Du kan maila en fråga men snabbast är att ringa mig på telefontiden 8-9 eller skicka ett sms eller lämna ett meddelande på mobilen.

Kontaktinformation

Veterinär Henrik Hansson

Telefon: 070-243 36 43

E-post: veterinarhenrik@telia.com

Telefontid:

Vardagar 8-9, övriga tider lämna meddelande på mobilen. Är jag inte i tjänst hänvisar jag till jourhavande veterinär.

Omaha är den största staden i Nebraska och pionjärernas vandring över prärien för att starta ett nytt liv skildras i en park med ett tåg av stora bronsstatyer, vagnar dragna av oxar och hästar, folk och husdjur. Under veckan påmindes man och blev imponerad av det hårda liv som mötte dessa nybyggare.

För att komma in i USA krävs ett ”visum”, ESTA och sedan en utfrågning vid ankomst, i vårt fall Minnesota. Mina äpplen i ryggsäcken slängdes och innan vi gick genom security ställdes vi upp på led och fick frågan om vi hade något kvar i fickorna, papper, piller eller annat. Med skyldig min plockade jag upp en panodil.

Vår grupp, bestående av tretton danska veterinärer och tre svenska, anlände till Omaha vid 21-tiden lokal tid, sju timmar efter oss i Sverige, då hade vi varit på resande fot i ca 22 timmar. Värmen ute var inte att klaga på drygt 25 grader. Väl inne på rummet på Holiday Inn var det full storm och kyligt tack vare airconditionapparaten så den fick stängas av.

Söndag morgon, redan eftermiddag hemma i Sverige var det dags att möta Amerika. Veckan kom att följas av överraskningar. Frukosten bestod av äggröra, bacon, hamburgare, stekt potatis och två sorters pannkakor. Till detta sirap, vitt bröd, sylt och jordnötssmör. Juice och ”kaffe” som i Sverige skulle kallats för koffeinfritt. Men, som en sa, om man häller i tillräckligt mycket så ser man inte botten. Söndag är ju vilodag så det bar iväg till en Outlet, som en liten stad med bara märkesbutiker, sedan lunch och en shoppingmall. Priser anges på alla varor men när man sedan betalar så läggs en lokal och en statlig skatt på, ca 7 % totalt. Lite överraskande i början och man undrar om det inte är lika bra att ange totalpriset direkt. Ovant och lite obekvämt att man vid alla besök på restaurang, bar eller café skall ge dricks. Även vid frukosten på hotellet eller när man åkte med hotellets free-shuttle buss. Vad vi fick höra har serveringspersonal väldigt låg timpeng så dricks är en stor del av deras lön. Denna kväll intogs den första biffen, liksom det mesta i USA visade den sig vara stor och ölen närmade sig litern. Beställer man in en läsk, då är det inte en mesig 25 cl-flaska.

Måndag morgon bar det iväg genom Nebraska, tre timmars färd genom majsfält och soja. Vi åkte inte stora motorvägen utan ”småvägar” på väg mot Manhattan, en mindre stad precis på andra sidan gränsen i Kansas. Vägen var rak och bred, svängde 90 grader var femte mil. Ibland körde vi igenom en liten by där det såg ut precis som i en film man sett flera gånger. Det var alltså prärien vi körde genom, de stora grässlätter som finns i centrala Nordamerika och som idag används för odling och boskapsskötsel. Generellt har man ett klimat med liten nederbörd och stora temperaturskillnader. Sommaren kan bli väldigt varm och vintern kall, beroende på avsaknaden av närliggande stora vattenmassor (läs: sjöar) som annars skulle jämnat ut temperaturen mellan årstiderna. Eftersom nederbörden är liten växer inte träd i någon större omfattning utan vegetationen domineras av gräs. Det är ofta även blåsigt på prärien. Det var alltså här som nybyggarna reste för att skapa sig ett nytt liv och odla upp prärien. Under resans gång blev vi ofta förundrade och påminda om vilket hårt liv det måste ha varit.

Efter lunch bar det iväg till en ranch som köper in kalvar, har dem på gården en månad så att de hinner acklimatisera sig och sedan släpps de ut på bete (prärien typ). Man har fullständig kontroll på hur mycket de fodras med, hur mycket gräset de går på kan ge för tillväxt och att hålla uppsikt på de djur som visar tendens till sjukdom så att de ”sackar” i tillväxt. Ganska nytt är öronmärken med en gps-sändare som kan ge information om kroppstemperatur, liggtid, ståtid, puls och på så vis kan de märka om ett djur håller på att bli sjuk och var det befinner sig. Djuren kan tappa öronmärkena, ca 9 % räknar man med men annars kan de återanvändas. Batteriet räcker i ett och ett halvt år. De djur vi såg på detta och andra ställen bestod mest av rasen Angus eller korsning med dessa.

Men eftermiddagen var inte slut än: därpå följde besök på ett laboratorium där även sjuka djur kunde tas in och man utförde också obduktioner. Efter detta besök på en ridanläggning med en hästklinik. Nu var temperaturen uppe i 30 grader och man undrade hur de gick att rida i den värmen. Inne i ridhuset kändes det kokhett och kvavt och utomhus var det knappt bättre. Sedan fick vi se en basebollträningshall och även prova på. Efter inkvartering på hotellet där vi skulle stanna en natt blev det promenad genom villakvarter till en restaurang. Villatomterna är genomgående ganska små, ofta inga staket emellan och gräsmatta mellan husen. Fint och ser ut precis som på TV. Middagen bestod naturligtvis av en rejäl biff. Väldigt mör. Det var man också när huvudet slog mot kudden.

Nästa morgon efter frukost, meny som ovan, åkte vi till en feed-lot ranch. Där har man stora inhägnader med 400 djur i varje. Utfodringen sker med lastbilar som fyller på foderborden som finns längs med vägarna mellan inhägnaderna. När kalvarna köps in vaccineras de mot en rad sjukdomar, avmaskas och tjurkalvarna kastreras vid två månaders ålder. Tillsynen sker dels manuellt men också med ”pen riders”, alltså cowboys som rider runt inhägnaderna varje dag och observerar om något djur ser ut att må dåligt. Dessa ryttare driver också in de djur som skall behandlas till mindre hagar nära en huvudbyggnad. Totalt på denna ranch fanns/producerades 12 000 ”heads” per år. Temperaturen är på sommaren upp till 30 grader och på vintern kan det i detta område bli ner till -10 grader, inte alltid så mycket snö.

Lite om kastrering: på en del rancher kastreras kalvarna, ”blodigt”, dvs man skär ut och avlägsnar testikeln. Utan annan bedövning än att de ges NSAID, alltså smärtlindring efteråt. Ingen sedering eller lokalbedövning. En annan vanlig metod som också demonstrerades senare vid konferensutställningen är castrator band. Man sätter en kraftig gummisnodd runt pungen och drar åt den ordentligt. Utan bedövning eller NSAID. Testiklarna ramlar sedan av efter ett par veckor. I en reklambroschyr för denna metod och den tången man säljer som hjälper åt att dra åt gummisnodden beskrivs det som the ”humane method”. Kanske inte för kalvarna?

Ohlde Dairies är en stor mjölkgård med ungefär 2100 djur totalt, varav 1500 mjölkande kor. Gården ägs av ett kooperativ, runt 100 delägare, i ett aktiebolag där ägarna satsat pengar på denna produktion som låg mitt ute i ett landskap för övrigt odlat med majs och soja så långt ögat nådde. Förmannen sedan 18 år hade i början ingen erfarenhet av mjölkproduktion men hade axlat ansvaret med stor framgång. Man förstod att han hade ett stort intresse för datorer och statistik och ett sinne för struktur och rutiner.

Korna mjölkades tre gånger per dag i en grop med en dubbel 28, alltså totalt 56 kor. 220 kor mjölkades på en timme och så stora var grupperna de hölls i. Produktionen var i snitt de senaste sju dagarna 83 pounds = 37,6 kg per ko. I anslutning till mjölkningen fanns ett kontor där man på en stor skärm kunde se de olika stallarna via övervakningskameror. På datorn kunde man också följa hur lång tid varje mjölkning tog, hur mycket korna mjölkade osv osv.

Sinläggningen sker tvärt och alla kor sintidsbehandlas. Sinperioden är 45 dagar och vid sinläggning mjölkar de runt 15-20 kg. Kvigorna/förstakalvarna anländer från en granngård 40-50 dagar före kalvning. Alla kor som kalvat tre eller fler gånger får efter kalvningen en oral kalkgiva. Att kor lägger sig i kalvförlamning händer inte så ofta, sista månaden var det en. Man har ingen brunstkontroll utan alla kor får en injektion med prostaglandin 50-60 dagar efter kalvning. 30 dagar efter seminering blir de dräktighetsundersökta. Varannan vecka kommer en klövverkare, korna läggs omkull i på ett speciellt bord och klövarna trimmas med dem liggande. Det ser lite märkligt ut först men korna verkar finna sig i det. Regelbunden verkning av klövarna är viktigt för en god kohälsa. Man brukar säga att om inte klövarna verkas så börjar de värka!

I liggbåsen finns rikligt med sand som fylls på måndagar och torsdagar. Det såg riktigt bekvämt ut och kornas hade genomgående fina hasar och ben utan sår eller svullnader. Gångarna spolas varannan timma med vatten och den sanden som följer med ut, ”tvättas” och återanvänds. Fraktionen som blir över, alltså gödsel och växtfiber, säljs som gödningsmedel till lantbrukare i trakten. För 60 dollar per tunnland får de all kväve de behöver. På detta sätt har man inte behövt köpa ny sand på länge. Korna verkar trivas med vattnet som kommer när gångarna spolas.

Sommartid kan det bli väldigt varmt och för att kyla ner korna finns duschar över foderborden men också stora fläktar i stallarna som startar med termostat, allt för att korna inte ska bli överhettade utan må bra och producera mjölk.

I denna besättning använder man inte längre hormonet BST (bovint somatotropin). I USA har sedan länge runt 18 % av mjölkbesättningarna använt BST på mjölkkor för att snabbare få korna dräktiga efter kalvning och för att öka mjölkproduktionen. En del forskning visar att det kan medföra biverkningar för djuren, annan forskning att det inte gör det. Detta är kontroversiellt i vår del av världen och i Sverige har det aldrig varit tillåtet. Oaktat att US Food and Drug Administration, FDA, vid flera tillfällen gått igenom och förklarat att produkter från djur som fått BST är ofarligt för human konsumtion har det varit en stark opinion mot detta och under de senaste åren har flera stater förbjudit användning av BST. Vid flera tillfällen under resan yttrades åsikter om att den allmänna opinionen, utan vetenskaplig grund, gjorde det svårare och svårare för livsmedelsindustrin att använda läkemedel.

Utan att gå in på djupet i ämnet antibiotika här, så använder man mest juvertuber/intramammarier vid juverinflammationer, en till tre dagar. Karenstiderna för antibiotika är kortare än i Sverige och det finns även sådan antibiotika med noll dygns karens. Förebyggande behandling med lågdos-antibiotika är vanligt, till exempel för att ge mjölkkalvar en ”start”, idag bara tillåtet i två veckor jämfört med tidigare ofta i tre månader. (!) Ämnet kommer belysas mer i referat från föreläsningarna på konferensen. Men med tanke på detta kanske det inte är så konstigt att det poängteras på mjölkflaskorna att mjölken är testad för antibiotika. Att mjölk inte skall innehålla antibiotika tycker vi är självklart här hemma och inget som behöver förklaras på mjölkpaketen. I Sverige testas varje leverans från varje mjölkbonde varje gång för eventuellt innehåll av antibiotika. För att ge konsumenterna ytterligare trygghet poängteras också att mjölken inte innehåller tillväxthormon och inte ens gluten!

Lunchen intogs i en liten håla med namnet Washington, ingen häst utanför saloonen dock. Jag var inte så hungrig men beställde en kycklingsandwich. Och sandwich betyder ju bröd, vad kan vara bättre än ett hamburgerbröd? Och för att få kycklingen fräsch så slänger man ned den i fritösen och serverar med lite grönsaker i form av pommes frites!

På onsdagens program stod besök på Omaha Zoo där vi blev guidade av deras chefsveterinär, Dr. Douglas Armstrong. Enligt uppgift ett av världens finaste zoo och det var en väldigt välskött anläggning. Man bedriver en omfattande forskning på framför allt tre områden: utfodring, reproduktion och artspecifika sjukdomar. Tidigare har man i djurparker utfodrat djuren många gånger felaktigt, vilket lett till en del utfodringsbetingade sjukdomar. Till exempel giraffer har överutfodrats och fått problem med fång. För att få en genetisk spridning inom de olika djurarterna behöver man avla med djur från andra zoo och det sker till exempel med insemination. En svindlande tanke att inseminera en tigerhona! Olika djurarter, som till exempel människan, har benägenhet för olika sjukdomar, till exempel gorillor har ofta olika former av hjärtproblem och för att forska på dessa så gör man regelbundna ultraljudsundersökningar av hjärtat från tidig ålder och uppåt. Vi fick en demonstration av en ung, 20-årig gorillahane hur en sådan gick till. Häftigt!

Man kan ha funderingar på djurparker och dess berättigande, det här var nog en av de bättre anläggningarna, rymliga väl tilltagna inhägnader både utomhus och inne och vi såg inte några djur som visade ett stressat, monotont beteende. Och mot sin vilja blir man imponerad av att stå öga mot öga med ett magnifikt djur man annars bara ser på bild.

Onsdag kväll gällde registrering på konferensen och sedan följde tre intensiva dagar med föreläsningar, torsdag och fredag frukostföreläsning som började med en tilltagen buffé och föreläsning innan dagens egentliga program började klockan åtta. Så det gällde att stiga upp tidigt och kliva ut från hotellet kvart över sex på morgonen, becksvart ute och 22 grader, för en rask promenad till Century Link Center. Så småningom kommer referat från några av de mest intressanta föreläsningarna.

bottom of page